Kritik om mitt antimobbningsprojekt

Jag måste bara skriva om detta. Fick just se ett av kommentarsinläggen här i bloggen:

seriöst…
9 april 2011, kl 11:28
 
Det var ett jävla tjat om den här boken. Tror du att du är den enda som tycker illa om mobbning? Har du tänkt på att dom kanske inte tyckte din bok var speciellt bra? Har du tänkt på att det är helt otroligt hur du kan ha sådant storhetsvansinne, när alla vet att du bara ”skrev” denna bok för att känna som om du gjort något som andra kan avunda. Du har ju inte ens skrivit den, det är det alla andra som gjort. Den enda ansträngningen du har gjort är att skicka in dessa texter till ett förlag (som inte ens är ett bokförlag för fan) ALLA kan skriva en bok, men att kräva att folk ska betala för skiten som dessa amatör”författare” gjort är helt insane. Sluta tyck synd om dig själv, och ta din jävla ”bok” och var glad.
—–
Ja, alltid finns det människor som hittar fel i allt. Först vill jag förklara att jag har visst skrivit i boken, jag har skrivit över hälften av texterna. Men jag behöver egentligen inte försvara mig.
Jag skriver om det här i bloggen för att uppmärksamma andra på hur man kan bli bemött för sådana här saker. Jag har bemötts av många positiva personer, och sådana här reaktioner måste man helt enkelt bara lägga åt sidan och låta bli att ta åt sig av. Personen är inte insatt i mitt projekt, saknar empati för utsatta personer och har ett ett enormt hävdelsebehov.
.
Häromveckan gick jag förbi några tjejer i tolvårsåldern som tittade på mig och log. Plötsligt ropade en av tjejerna: ”Jag har läst din bok, den är jättebra!”. Jag blev alldeles varm och glad. Det är sådant jag tar åt mig av. Personer som läst min bok och som tycker till. Självkart ska man också ta emot den kritik man får, och det gör jag – om den är konstruktiv och icke-kränkande.
 
Annonser

6 kommentarer

Filed under Bokprojektet, Reflektioner & råd, Upplevelser

6 responses to “Kritik om mitt antimobbningsprojekt

  1. Natha

    Den personen är ett perfekt exempel på en mobbare, inget att ta åt sig för den verkar bara vara feg, negativ och en sån som måste kritisera allt. Och till dig som skrev det där, jag ville bara påpeka att det är dina ord att Hanna gjort det bara för att andra ska avunda hennes arbete, är det du som gör det kanske?

  2. Björn Hultman

    Ja du Hanna, det är ett exempel på att man får ibland ta emot skit i sitt arbete också. Du anar inte hur mycket skit jag fick ta efter den senaste DN artikeln. Jag får ta mycket skit över folk som inte kan glädjas åt andras framgångar, du vet jantelagen. Du vet LIsbeth har ju gjort en liknade bok och det märks att sådana böcker om folks verklighetsberättelser efterfrågas och bemöts bra. Man får inte koncentrera sig på EN upprörd person, när det är massa som är nöjda och uppskattar ditt arbete. Men jag förstår dig också, det är tråkigt att sådana lägger ner tid att klaga.Jag har en bloggläsare som varenda gång personen kommenterar analyserar och verkligen hittar små fel och gör dom stora. Det sista jag skrev till personen var att sluta läsa bloggen om den är så ”dålig” som personen säger. Internet utnyttjas tyvärr just i detta syfte att man har lättare möjligheten att klaga och se ner på andra. Kör hårt, såna som oss som förbättras samhället och sträck på dig och ta nya tag!

  3. Emma

    Hej.Jag har själv varit mobbad tidigare, under en väldigt lång period där jag kände att jag inte fick något stöd utav någon vuxen osv. Jag har läst ur gratis-pdf:n på hemsidan, men har tyvärr inte råd att köpa boken då jag inte bor hemma och studerar. Hade jättegärna gjort det annars för att stödja dig/er.Tycker det är en jätte fin grej ni/du gjort osv.Dock har jag ett missnöje… Det är att folk skriver om att dom sett folk blivit mobbade men inte gjort något osv. Det innebär indirekt att man själv är en mobbare… Eller i alla fall medhjälp till det.

    • Hanna

      Hej Emma!Vad fint att du ändå gått in och läst lite ur PDF:en och här på bloggen. Och jag håller helt med dig, att se på när mobbning sker och att då inte ingripa – är indirekt mobbning. Det är alltid svårt att veta hur man ska ingripa. Det är ingen ursäkt, man bör skaffa sig kunskapen om hur man kan göra. Att gå därifrån kan vara fegt men samtidigt slagkraftigt, för då tappar mobbaren sin publik. Men det jag önskar att jag hade gjort under högstadiet – var att ryta ifrån mer när det fick vara nog. Den insikten försöker jag sprida vidare och jag hoppas att andra tänker till i tid.Ta hand om dig!

  4. Stall Eldis

    skönt å läsa att du inte tar åt dej iaf =) va underbart det måste vara när nån säger att dom läst ens bok å gillar den, sånt ska man ta åt sig av… är väl ungefär som när en artist spelar live å hela publiken sjunger med! =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s