Mobbad. Mitt fel?

Nej. Det är aldrig den mobbades fel att han/hon blir mobbad. När jag och mina tjejkompisar blev utfrysta så kändes det som att det var vårt fel, men vi fick hela tiden intala oss att vi var bra på vårt sätt och att det inte var vårat fel. Varför ska man behöva intala sig själv det? Är det inte väldigt självklart? Tydligen inte.

Jag satt på bussen häromdan och hörde två unga tjejer bakom mig prata. De pratade om någon som var mobbad, som hade en mobbad blogg och som fick skylla sig själv att hon var mobbad. Jag blir så förbannad! Ska jag vända mig om och lägga mig i deras diskussion? De pratade inte högt och jag tjyvlyssnade ju såklart när jag hörde att de sa ordet mobbning.

Hur kan man tycka att det är den mobbades fel? Rår man för hur man är? Visst, man kan rå för hur man beter sig, men förtjänar man att bli mobbad för det? Om den här tjejen nu hade en jobbig blogg som folk störde sig på, hade någon ens sagt åt henne på ett schysst sätt att för hennes eget bästa borde hon ändra attityd osv? Nej, tror knappast det, det var visst bättre att prata skit bakom ryggen.

Var på en föreläsning med Lisbeth Pipping i veckan (tillsammans med Björn Hultman), hon berättade om sitt liv som utsatt barn till en utvecklingsstörd mamma. Lisbeth blev också mobbad som barn, hon hade en fruktansvärd uppväxt. Föreläsningen var kanonbra och jag köpte hennes bok ”Jag mobbar inte”.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Reflektioner & råd, Upplevelser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s