Tankar om andras ensamhet

10_8.jpgDet slog mig ikväll när jag hade suttit i skolan och jobbat ensam i fem timmar. Jag pratade inte med nån på alla de timmarna, utom ett litet samtal i telefonen. I relation till mitt liv kan en sån liten grej kännas konstig. Just för att jag är så van att prata och då blir fem timmars tystnad en evighet.

Jag brukar tänka på det ibland, vilken lyx det är ändå att jag kan prata så mycket varje dag, med olika människor.

För jag tänker på de människor som går hela dagar och inte vågar eller vill säga mer en ett ord åt gången, eller kanske inget alls i allra värsta fall. Som inte syns, som inte hörs, som faller bort i mängden. Ensamma personer som sällan konverserar längre än i nån minut med folk de nästan känner.

Tänker vi på det när vi ser en tyst person? Tänker vi på att kanske vi kan få den personen att prata?

Tänker vi på att en tyst person kanske går och bär på en massa intressanta egenskaper som vi inte visste om? En knasig, rolig humor eller smarta, kreativa idéer.

Låt de tysta göra sig hörda och sedda! .

 

Bildkälla: http://www.freedigitalphotos.net/images/Africa_g240-Africa_p24910.html

Annonser

2 kommentarer

Filed under Mobbning (allmänt), Reflektioner & råd

2 responses to “Tankar om andras ensamhet

  1. trollgumman

    Jag arbetar ideellt med att besöka och hjälpa människor. Sedan 5 år tillbaka besöker jag en äldre man och hans synskadade hustru. Han längtar efter mina besök för då får han prata och berätta. Han börjar bli lite senil, så vid det här laget har jag hört allt massor med gånger. Han får prata i ca 3 timmar och jag lyssnar.Men när jag sedan sätter mig på bussen, skyndar jag mig hem och vill inte ta in ett enda ord till från någon. Jag är då så full av ord, så översköljd av dem och längtar bara till tystnaden hemma.Jag ger tacksamt mitt öra till honom, men oj vad många ord människor har inom sig och som vill ut. Det är bara det att det finns alltför få som orkar eller vill lyssna. På bussen satt två afrikanskor som pratade högt oavbrutet. Inte en enda sekund var det tyst, utan de bubblade oavbrutet. Jag var övermätt redan innan på ord, så det kändes helt outhärdligt.Visst är det viktigt med ord, men gode gud, måste vi ”missbruka” dem. Jag skulle ibland önska lite mera tanke bakom våra ord, lite mera substans och inte bara ett enda blablabla… Om allt och ingenting. Jag älskar det här paret som jag besöker. Men just i kväll är jag trött och känner mig dränerad på energi. Det har blivit någon sorts ordöversvämning inom mig. Men nästa torsdag går jag dit igen och jag vet att jag gör en bra insats. Och för det mesta gör jag det med glädje.Hälsningar från Trollgumman.

    • Hanna

      Ja, visst kan det vara så också. Det finns många som lyssnar också, och som HAR tålamod med folk som pratar för mycket. Det är bra. Det svåra tycker jag är – hur säger man att man inte orkar lyssna mer på en person som alltid pratar så mycket? Man vill inte vara otrevlig. Men, man har rätt att vara trött också, jag brukar också vara det på tåg och det värsta jag vet är när det kommer skolklasser eller dagisgrupper, trots att jag älskar barn.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s